Kyrkans struktur

Kyrkan har också en hierarki – en struktur. Kyrkan leds av Hans Helighet Patriarken som kyrkans överhuvud och andliga ledare. Under HH Patriarken finns alla biskopar. Biskoparna vigs till ett geografiskt stift såsom Sverige eller ett särskilt ansvar. Under HH Patriarken men över biskoparna finns också Hans Salighet Mafrianen av Indien som är underställd patriarken men överhuvud för den Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Indien.

Patriarken tillsammans med alla biskoparna utgör den heliga Synoden (Kyrkomötet) som är Kyrkans högsta beslutande organ. Biskoparna har sedan varsitt stift som de ansvarar över.

Under varje biskop och i varje stift finns det lokala kyrkoförsamlingar som har sin församlingspräst. Prästerskapet består av två parallella vägar: de gifta prästerna som vigs efter att de varit gifta och blir lokala församlingspräster; de ogifta prästerna som tidigare var munkar och blivit prästvigda och därefter också kan uppnå graden av biskop och slutligen patriark. Kyrkan har också kloster som inhyser ogifta munkar och nunnor som avlagt klosterlöften och som förblir ogifta.

Klostren i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan fungerar som lärosäten, som andliga oaser och som förvarare av tron, läran, språket, identiteten, kulturen och heligheten inom kyrkan. Många av klostren i Turabdin är över 1000 år gamla, så långt bak såsom 1700 år till och med. Där finns också reliker av heliga män och kvinnor som än idag ger välsignelse.

Kyrkan har också diakoner (killar) och diakonissor (tjejer) som har lite olika roller. Både diakonen och diakonissan ska främst utgöra ett gott exempel i den kristna tron i praktiken och förebilder i kyrkan. De tjänar också kyrkan lite mer praktiskt än kanske övriga församlingsmedlemmar – särskilt i social diakoni som att bistå prästen, besöka sjuka, genomföra goda och barmhärtiga gärningar etc. Däremot är den främsta och

mest tydliga rollen för diakonen att tjäna altaret under gudstjänsten (liturgin) och andra bönetillfällen och kyrkliga tjänster, och bistå prästen genom både lovsång av hymner och annat praktiskt. Diakonissorna utgör främst idag kyrkans kör. Det är med stolthet som den Syrisk Ortodoxa Kyrkan kan säga att det var den som införde diakonissans roll i kyrkan och som införde den kvinnliga kören genom Heliga S:t Efraim Syriern (300-talet).